Omotiverade elever

Så dök den upp. Veckans skolnyhet. Ibland blir man trött på dem. Men. Det är bra att skolan inte får ”lugn och ro”, vi behöver ju vända på det här skeppet (dåliga studieresultat, PISA etc).

Veckans skolnyhet handlar om bristande motivation hos eleverna i årskurs 8 (trots det intervjuade TV4 åk 9 elever). Eleverna uttrycker sin frustation över lärare som är i skolan ”bara för att hämta sina pengar” och inte bryr sig om människorna som i skolans värld heter elever. Eleverna upplever att det är roligare/mer motiverande att gå på de lektioner där lärarna visar att bryr sig och vill att alla elever ska lyckas.

I slutet av VARJE termin upplever många elever att det är för många prov, för mycket läxor och då sjunker motivationen. Tror vi lärare verkligen att det sista provet/förhöret är så viktigt att det ska avgöra betyget efter 15 terminers studerande? Eller vill vi ha ryggen fri? Eller handlar det om att visa att just ”mitt” ämne är superduper viktigt? Eller handlar det om makt? Eller är det fortfarande den summativa bedömningen som råder ute i skolorna? Jag tror att det är en kombination av det ovanstående.

Hur gör man eleverna motiverade? Jag anser att svaret på frågan finns i orden delaktighet, tydlighet och läxfritt. Låt mig förtydliga.

Låt eleverna bli delaktiga i sitt eget lärande. Låt dem bestämma (tillsammans med läraren) hur de vill visa sina kunskaper. Vi måste ju tro på att ALLA elever kan, men att de kan visa sina kunskaper på olika sätt (film, ljudinspelning, skriva, teater etc). Om elevernas arbete dessutom publiceras på youtube, en blogg, blir till en bok blir skolan ”på riktigt”, och det skapar motivation.

Vi som arbetar i skolan måste vara tydliga med vad vi förväntar oss av eleverna på varje lektion/arbetsområde. Sätta upp mål för varje lektion. Vad ska eleverna lära sig? Varför ska de lära sig just detta? Hur vill DU lära dig det? Eleverna behöver också veta vad som krävs för att få ett E, C eller A. För att eleverna ska förstå vad som krävs behöver de se elevexempel och aktivt arbeta med egna exempel på de olika betygsstegen. Det räcker inte med att vi pliktskyldigt rapar upp de olika betygsstegen från en matris.

Förra veckan pågick en debatt på twitter om läxor. Några var för läxor, andra var emot. Några ville ta en medelväg; ”om läxorna är bra, är läxor OK”. Typiskt fegt om du frågar mig. Skolan ska vara läxfri av flera anledningar:

1) Alla elever har inte det stöd hemma som behövs för att lösa läxorna som vi skickar hem. Alla har ju inte en lärare som förälder.

2) Skoluppgifter SKA skötas i skolan. Förläng skoldagen med en timme/dag (mån-tors), så behövs inga hemuppgifter. Då har eleverna möjlighet att få hjälp av proffsen (lärarna).

3) Jag är övertygad om att eleverna har ett liv utanför skolans fyra väggar. Låt de ha det livet i fred. Träna, hänga med kompisar, leka etc.

När det gäller veckans skolnyhet vore det kul om den tredje statsmakten för EN gångs skull kunde prata med lärarna. Det finns ju MASSOR av lärare som ser till att deras elever är motiverade.

God jul och gott nytt!


Prov eller inte prov? Det är frågan.

Jag har aldrig haft någon förkärlek för Hamlet, men vissa citat sätter sig i det undermedvetna. Jag har lärt mig det. Men varför just det citatet? 

Inför höstterminen hade jag som mål att proven skulle utformas på ett annat sätt än tidigare. Mina elever har således varit lite av försökskaniner. De har, självklart, utvärderat proven. I matematiken är traditionens makt stor. Två ”slarvfel” och du riskerar att sänka ditt betyg. Oavsett vad du har presterat under lektionstid. Jag tror de flesta känner igen sig i scenariot.

Jag har prövat tre olika typer av prov. Proven är en del i bedömningen, och alltså inte avgörande för betygen.

Provtyp 1: Eleverna får se/ta hem provet 7 dagar innan provtillfället. Elevernas favorit. Superbra resultat på provuppgifterna. Eleverna kände sig lugna och kunde fokusera på sitt lärande istället för att vara oroliga över att de pluggat på ”fel” saker.

Provtyp 2: Parprov. Eleverna fick arbeta två och två. Här gick elevernas åsikter isär. Några tyckte om det, andra gillade det inte. Jag tror det beror på vem man arbetar med. När eleverna själva fick välja ”parhäst” upplevde de det som bättre än när jag valde arbetskamrat.

Provtyp 3: Skriva samma prov två gånger. Utan att veta sitt provresultat från första tillfället. Jag ville komma åt elevdiskussionen som alltid blir efter ett prov. ”vad skrev du på fråga 5”?, ”Fick du också svaret ……..på fråga 2”? Resultatet blev bättre på provomgång 2. Föga överraskande, men jag ville ändå testa den varianten av prov. Tydligen har eleverna pratat prov, och då lärande, mellan provtillfällena.

Så till frågan. Prov eller inte prov?

Svaret är: Jag ska aldrig mer ska ha prov i mina klasser. Jag ska, ännu tydligare, arbeta med uppgifter/frågeställningar som utmanar elevernas tänkande och utvecklar deras ansvarstagande. Tar eleverna ansvar för sitt lärande, kommer det gå alldeles strålande för ALLA elever. Att kombinera uppgifter som utmanar eleverna med bedömningsmatriser som visar eleverna vad vi förväntar oss av dem,  anser jag är en lösning på elevernas sjunkande MA-resultat.

Varför har jag då lärt mig citatet i rubriken? Genom en fantastisk lärare jag hade på KOMVUX. Margareta, jag är skyldig dig massor. Jag vet inte hur jag ska betala tillbaka till dig. Men jag sprider din lär-anda vidare varje dag och hoppas det räcker för dig.

Tjing och pling!

//Anders